Idag kom min polar Sune på besök och som vanligt fick jag vänta. Han är alltid sen och efter lång väntan var jag till slut tvungen att gå ut och sätta mig på en sten för att spana.

och spana....

och spana.....

Till slut kom han i alla fall åkandes i sin fina bil. Sune hade voffat länge och väl (han är rätt tystlåten i vanliga fall) och sagt till sin matte att skynda sig, men som vanligt tog hon god tid på sig :)

Eftersom det var härligt väder beslutade matte att ta jag och Sune ut i skogen för en promenad. Sagt och gjort, på med selarna och ut i skogen. Jätteroligt tänkte jag, nu kan jag och Sune busa lite grand.
Men när matte släppt iväg oss och vi börjat gå så visade det sig att Sune, den tuffingen är rädd för skogstrollen. Han släppte inte min matte en enda meter. Jag försökte nog, retades, voffade, hade pinnar, ja jag försökte allt.

Jag försökte locka honom med att skälla

Men som du ser , kollar han hela tiden bakåt för att se så inte trollen förföljer oss.

Här försöker jag få honom att springa ikapp, men icke. Han var tvungen att hålla utkik efter trollen och gå bredvid min matte :(

Till slut tog jag till det bästa knepet, pinne.

Då fick jag honom att springa lite, men bara lite.

En trevlig dag hade vi i alla fall, jag och Sune. Nästa gång han kommer hoppas
jag att han leker samt springer lite mer i skogen, än han gjorde den här gången. Hans matte
måste berätta för honom att det inte finns några skogstroll i skogen, utan att han inbillar sig.